”Vinternattens köld är hård, stjärnorna gnistrar och glimmar, alla sova i enskild gård, djupt under midnatts timma. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken.” Första strofen i Viktor Rydbergs dikt illustrerad av Harald Wiberg.
Vill ni höra och se en fin gammal restaurerad film från 1941 där den utmärkta skådespelaren Hilda Borgström läser Viktor Rydbergs Tomten? Filmen ser du här:
I Skandinavien har det sedan lång tid funnits en tro på tomten, som ett litet väsen som sköter djuren och arbetet på gården. Även den heliga Birgitta pratade om tomtegubbar på 1300-talet, men man tror att tron på tomten var mycket äldre än så. Den Skandinaviska tomten var en liten och ibland osynlig liten ”gubbe”, lättretad och vresig men ordningsam och omtänksam. Han var klädd i enkla kläder med en toppluva och hade grått skägg och bodde på gården. Ville man hålla sig väl med sin tomte ställde man ut en skål gröt med en klick smör till honom, speciellt under juletiden. Konstnären Harald Wiberg hävdade att han i sin barndom i Ankarsum, utanför Västervik, mötte en tomtegubbe i skogen och det är hans minne från det mötet som ligger till grund för Wibergs version av tomten. Med tiden gick den Skandinaviska gårdstomten från att vara en vresig men godhjärtad liten gubbe i grått till en stor, glad, tjock, givmild jovialisk man i rött och stort vitt skägg.
Vår nutida ”klassiska” jultomte är en blandning av olika sägner, väsen, verkliga personer och reklam! Den verkliga personen är det katolska helgonet Nikolaus som fortfarande idag ses som ett skyddshelgon i flera länder inom den ortodxa och katolska kyrkan. Han föddes på 200-talet i nuvarande Turkiet och enligt legenden funderade han mycket på hur han kunde göra gott med sin ärvda förmögenhet. Vid ett tillfälle var en pappa tvungen att sälja sina tre döttrar till en bordell, då kastade Nikolaus anonymt in en säck guldpengar genom familjen fönster inte bara en gång utan tre gånger. Hans osjälviska givmildhet sägs var den som har delvis varit grunden för att vi i juletider har som tradition att ge julgåvor. På 1600-talet förde holländarna med sig legenden om Nikolaus, som holländarna kallade Sinterklaas, till den nya världen och där ändrades namnet till ”Santa Claus”. På 1930-talet fick illustratören Haddon Sundblom i uppdrag av Coca Cola att illustrera jultomten (Santa Claus) i syfte att göra julen mer kommersiell. Han lär ha hämta inspiration from en dikt från 1823; ”Twas the Night before Christmas” av Clement Clarke Moore (på svenska ”Julaftonsnatt”), där en tjock och glad St Nicholas med vitt skägg och röd näsa, åker i en släde dragen av renar och tar sig ner via skorstenar för att lämna presenter i barnens strumpor under julaftonsnatten. Sundblom var bördig från Sverige och Åland och hade svensktalande föräldrar, så kanske är vi svenskar delvis ansvariga för dagens tomte figur.
Walt Disney följde efter och hans tecknade jultomte är helt i linje med Sundbloms. Bilden av hur jultomen ser ut och hur han reser runt världen och lämnar ut julgåvor är numera etablerad. Vi kan ju varje Julafton klockan 15.00, med hjälp av Bengt Feldreicht som ciceron, följa med till Jultomtens verkstad. En riktig tradition för många.
Men nu är år 2023 snart slut och vi i styrelsen är glada att så många har kommit på våra aktiviteter under året och vi har ambitionen att fortsätta med månatliga aktiviteter – vårens olika datum hittar ni under fliken ”Aktiviteter”. Höstens program kommer at presenteras senare under våren.
Vi tackar för alla pengamedel, foton, bilder, berättelser, böcker etc. som vi fått som gåva under året som gått. Och vi är fortsatt intresserade att ta del av era historier och bilder.
Med önskan att alla ni medlemmar får en God Jul och ett gott slut 2023.
Styrelsen