Nu är det jul igen ……

Första advent har passerat och föreningen hade sin traditionsenliga boksläpp av Årets bok – ”Världsarvet Örlogsstaden Karlskrona”. En bok om de olika byggnaderna i vår stad genom de vackra akvarellerna av Sven-Olof Bergström. Det var extra festligt vid årets boksläpp då Sven-Olofs dotter Eva-Lotta Bergström kom till föreningslokalen och berättade om sin pappa och hans konstnärskap. Boken är både en berättelse om hus och platser, som en riktigt fin konstnärsbok.

Föreningen medverkar på julmarknaden helgen 7–8/12 vi kommer att vara inomhus på Blekinge Museum. Vi kommer också stå i Wachtmeistergallerian lördagen 14/12. Och så naturligtvis är föreningslokalen öppen mellan 11–14 lördagen den 21/12. Boken finns även att köpa på Marinmuseet och på Akademibokhandeln.

En jättefin julklapp till många, och även till våra utländska vänner, bekanta och familjemedlemmar då det finns text på engelska. Priset på boken är 379 kronor.

Nedan skriver vi lite om Luciafirandet, mycket nöje!

Vänliga hälsningar
Styrelsen.

Lucia, tärnor och Staffan stalledräng

Historiskt sett är lucia en mycket gammal högtid men kanske med de mest mångskiftande traditionerna i Sverige och med en brokig bakgrund med flera influenser. Några beståndsdelar är ett italienskt helgon, medeltida karnevaler, en napolitansk båtsång och en festdag i Västsverige.

När Sverige var ett katolsk land fanns Lucia som en helgondag den 13 december. Lucia (som också betyder ljusbärerskan) föddes cirka år 283 e.Kr. i Syrakusa på Sicilien. Den unga kristna jungfrun Lucia led troligtvis matyrdöden under den romerske kejsaren Diocietianus som förföljde de kristna. Lucia blev arresterad och torterad med förlorade inte sin tro på Gud. Enligt sägnen hälldes kokande olja över henne, men hon blev inte skadad och i desparation att döda henne kördes ett svärd genom halsen på henne men hon dog inte då heller. Hon levde till en präst gav henne den sista smörjelsen år 304. Hennes reliker finns att se i Syrakusas katedral. En rätt blodig och hemsk berättelse och inte mycket som hör ihop med vårt lucia firande.

I det svenska bondesamhället förknippades lucianatten, då årets längsta natt, mest med farligheter och övernaturliga väsen. Luciadagen gav även möjlighet att förutspå det kommande året. På 1700- och 1800-talet blev Lucia en vitklädd gestalt hos de högre stånden, som uppvaktar på morgonen, vilket påminner om dagens lucia firande.. Det äldsta belägget för detta är från 1764 på Horns i Västergötland när en lucia med änglavingar och ljustakar i händerna kommer på morgonen. Dagens Luciafirande kan därmed sägas härstämma från 1800-talets Västsverige. Tärnorna kom mycket senare som en uppvaktning för Lucia gestalten.

Men hur är det med Staffan stalledräng?

Återigen är det en kristen matyr som blev helgon som är ursprunget. Diakonen Stefanos, som enligt Apostlagärningarna stenades till döds av en uppretad folkhop efter ha anklagats för hädelse. Han blev senare helgonförklarad och anses vara den första kristna matyren. Han blev ett mycket populärt helgon och tidigt under medeltiden blev han knuten till hästar. Möjligtvis kan det ha att göra med romarrikets hästkapplöpningar. Seden var att under nyårsfesten offrade hästägare i de romerska templen för att nå framgång i de efterföljande tävlingarna. Denna sed förbjöds när kristindomen infördes i romariket. Offrandet blev istället en välsignelse och knöts till sankt Stefanos.

Och en legend skapades att Stefanus hade varit stalldräng hos kung Herodes, och vattnat kungens hästar (fålar) vid en källa på julnatten. Han ska då ha sett en stjärna lysa klart som förkunnade att frälsaren var född. Han berättade om stjärnan för kung Herodes som lät stena honom.

På 1920-talet blev Stefanus eller Staffan omvandlad till stjärngosse och en figur i Staffansvisan och har ofta en häst i sitt sällskap som Lucia rider på.